Att den sibiriska katten härstammar från Ryssland är känt i över tusen år, men det första skriftliga beviset går att finna i en utgåva “Brehms Tierleben” år 1864. Senare dök de sporadiskt upp i europeiska publikationer. Så som 1889 av Harrison Weir, i “Our Cats and all about them”. Han anordnade år 1871 den första moderna kattutställningen i Crystal Palace, London. Där beskrivs den sibiriska katten som “the russian long-haired cat”. Rasen jämfördes med Persern och Angoran, men med större kropp och kortare ben. Pälsen beskrivs som lång, tät och ullig. Ögonen är stora och framträdande. Öronen är större med tofsar. Svansen är kortare och ullig, tjockt täckt med päls som är av samma längd från basen till svanstippen. Sibiren beskrivs även då som en sällskaplig ras som gärna följer sin ägare.

 

1898 beskrev John Jenning rasen som “Russian” i “Domestic and fancy cats” Rasen jämförs med Perser, Angora, den Kinesiska, Indiska och Franska katten, alla beskrivna som långhåriga raser. Den ryska katten är den mest ulliga bland raserna. Pälsen är hårdare. Öronen är större än jämförelsevis med de andra beskriva raserna, de är tuffare, med kraftigare och kortare ben. Svansen beskrivs som yvig med ett stubbigt avslut.

1900 publicerades den första bilden på den sibiriska katten av Helene Winslow i boken “Concerning Cats”. 

1929 beskrevs en satt, långhårig röd katt, med namnet Tobolsker, från Kaukasus i skriftenBrehms Tierleben.

1987 åkte paret Hans och Betty Schulz, ägare av Newskij's katteri till Leningrad för att importera två katter, Tima och Mussa. Hanen, Tima, gjorde ett stort intryck på den första kattutställningen som når de högsta nivåerna och möjliggjorde igenkänningen av rasen av de stora katt-klubbarna.

Det finns lite dokumenterat om den sibiriska katten, det dröjer fram till 1980-talet då den ryska kattklubben Kotofei cat club, med ordförande Olga Mironva i spetsen, satte den första rasstandarden. Som grund hade de Mars född 1988 och Roman född 1987. 

GIC Roman, SIB n 09 23, 1987-11-02     

 

IC Mars, M, NEM a 03 21, 1988-03-01 som hittades av Marina Galaeva, 2002 när han var kattunge.                                               

Det dröjde fram till år 2000 innan den sibiriska katten kom till Sverige. Detta var tack vare 2 fantastiska människor och tillika uppfödare; Vera Merklin Kravtsova och Gunilla Wikström som så många av er redan vet, importerade de 10 första sibiriska katterna från Ryssland. Till hjälp hade de en expert på genetik, Irma Sjustrova, som var behjälplig med att välja ut de aktuella katterna som skulle utgöra Sveriges första avelsbas för den sibiriska katten. 

 

Tre katter kom från St Petersburg; 

Chalcedon Valenvic, SIB ny 23, 2000-02-10
Chrysantema Valenvic, SIB ny 23, 2000-02-10
Tajga Valenvic, SIB n 24, 1999-06-21

där de två förstnämnda var helsyskon och den tredje halvsyskon till de två.

Från Moskva kom:

Brus, SIB n 23, 2000-02-29
Betsi, SIB n 24, 2000-02-29
Berta, SIB n 24, 2000-02-29, som var helsyskon från samma kull
Evlalia Saint Andre, SIB n 23, 1999-09-18
Jeanne from Russian Kings of Siberian Forest, SIB n 09, 1999-03-01
Lubava Rossity, SIB f 09 24, 1999-12-25
Pelagea Veshy Son, SIB as 09 24, 2000-01-07

där Evlalia är släkt med Chalcedon och Chrysantema på faderns sida.

I Arboga hos Vera och och Knjaze hamnade Brus, Jeanne, Lubava, Chrysantema och Taijga. I Skellefteå där Gunilla hade sin uppfödning Staffansgården, bosatte sej Chalcedon, Pelagea, Evalalia, Betsi och Berta.

000210 såg Stafffansgårdens förstfödde sibiriska kull dagens ljus. Pelagea Veshy Son och Chalcedon Valenvic blev föräldrar till fyra underbara småttingar; tvår honor, Koschka och Silvia samt två hanar Koshki och Sascha. Chalcedon fick tillslut 35 avkommor, varav 6 katter gick vidare i avel. Pelagea blev pappa till ytterligare 3 kullar med totalt 22 avkommor, 11 av dom användes i fortsatt avelsabete.

 

Hemma hos Vera fick Jeanne from Russian Kings of Siberian vara startskottet på Knjazes uppfödning. Hanen som fick det ärofyllda uppdraget var även här Chalcedon Valenvic. De fick 010313, 3 avkommor efter sej som alla gick vidare i avel. Brus parades även han med Jeanne och de fick tillsammans 9 avkommor, där 7 gick vidare i avel. Efter detta pensionerades Jeanne.

Totalt registrerades det 39 katter 2001 i Sverige, varav de flesta kom från Vera och Gunillas uppfödningar.

Det tredje katteriet i Sverige som införskaffade sig en sibirisk katt var Tallkattens, med Monika Wennersten i spetsen år 2001. Hon började sitt avelsarbete med den dit flyttade Pelagea Veshy Son. En annan uppfödare som fått upp ögonen för rasen var Eva Gunnarsson i Sundsvall, Nikopeja´s som därmed blev den fjärde uppfödaren av sibirisk katt. Därmed hade den sibiriska katten fått fotfäste i Sverige.

 För att läsa mer om hur rasen kom till Sverige och fantastiska reportage av de tidiga uppfödarna, klicka på bilden! Bli medlem i Sällskapet Sibirisk Katt och ta del av kommande SIB-nytt som finns under medlemssidorna